Vid Sveriges socialdemokratiska arbetarepartiets tionde partikongress i februari 1917 beslutade kongressen under ledning av Hjalmar Branting att utesluta hela den vänsteropposition som ville gå fortare och mer revolutionärt fram än vad övriga medlemmar i partiet eftersträvade. Detta blev starten för det som idag kallas för Vänsterpartiet. Alla oppositionella och i princip hela ungdomsförbundet lämnade partiet för att tillsammans bilda Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, förkortat SSV. Det nya partiets medlemmar började ganska snart att kalla sig själva för kommunister. Just denna formulering – kommunism – är något som dagens vänsterpartister är mycket noga med att ta avstånd ifrån.
Två grundpelare
Vänsterpartiet baserar sin politik på två teoretiska grundpelare – socialism och feminism. Man vill avskaffa kapitalismen och kämpar för ett socialistiskt samhälle utifrån marxistiska idéer. Feminism innebär enligt partiets synsätt att man anser att vi lever i ett patriarkat, alltså ett samhälle där män är överordnade kvinnor, och man arbetar för att avskaffa det. Feminism är ett relativt nytt begrepp i partiets partiprogram och har bara funnits där sedan 1997 – men man anser sig alltid ha arbetat för att stärka kvinnors rättigheter. Den feministiska teorin har växt in i partiet sedan 1960-talet, då kvinnokampen fick en teoretisk grund utöver marxismen.
Partiets förre partiledare Gudrun Schyman var dock efter sitt avhopp från partiledaruppdraget 2003 med och startade Feministiskt initiativ, ett nytt parti vars främsta uppdrag är att kämpa för feminism och kvinnors rätt i samhället.
Schymans efterträdare heter Lars Ohly och har under sin tid som partiledare kämpat aktivt för att tvätta bort den kommuniststämpel som media hela tiden försöker koppla ihop partiet med. En annan holmgång som han har tvingats utkämpa är att försöka få insteg i den valallians som sossarna initierat tillsammans med Miljöpartiet under namnet De rödgröna. Den samarbetsdörren var dock inledningsvis stängd för Vänsterpartiet men efter många och långa förhandlingar stod det i december 2008 klart att även Ohly skulle få vara med på lika villkor som de andra i alliansen.